det är dags för mig att join the cool people och flytta till tumblr, ni får gärna hänga med

tror alltid att jag ska sätta mig och blogga, med andra ord - leta efter de där legendariska bilderna jag hittade eller fotade och sparade på min data för hundra år sen. men sen inser jag att hårddisken på den här makapären blev full för ett tag sen. samma tag som syrran äntligen lärde el efterblivado amanda att tanka fetast. asså.. ladda ner filmer från tankafetast.com. ja. jag är ett missbildat freak som inte klarat av det själv förns två veckor sen but still - fekke. nu ligger aaaaaaaaaaalle bilderna på en extern hårddisk och den står ju på ett skrivbord på andra sidan av lägenheten, med andra ord - inget bloggande här inte. nej nej nej.

är på ön nu. nej, inte ön med ekar. gotland kallas den. har ju stugan här.. och ladan - gården. hängmattor finns det också, och ett dass. efter snart två dagar här börjar det ångestfyllda faktumet att jag ska spendera de närmsta tre veckorna här med endast de två som satte mig till jorden och familjens förstfödde lägga sig. det kan väll bli kul.. eller? insåg nyss att jag knappt tagit med mig några kläder också, men vadå, pappas hewlett & packard tröja funkar väll? han jobbade ju trots allt där hela sitt liv.. typ. nu är jag här i alla fall, långt borta från all civilisation - ekerö med för den delen - ni kan ju höra av er om tre veckor när jag lär behöva en del rehabilitering för att bli den wannabe-stadsbo/bonde jag egentligen är. man vet ju aldrig vad det här stället kan göra en till. tjarrå.

så var det helt plötsligt den sjuttonde juni och dags för familjen zetterlund att lämna det stora huset på den "lilla" ön för bättre tider i en våning på den kungliga holmen. att växa upp på ekerö har verkligen varit bitterljuvt, och att lämna denna ö jag spenderat hela mitt liv på lika så. det finns mycket att sakna på ekerö. som en väldigt fin skola som håller många också mycket fina minnen och till och med finare vänner. det finns också mycket att inte sakna - bussfanskapen som aldrig går i tid, händer att de inte går alls och ibland bara går käpprätt åt helvete. de senaste fem dagarna har spenderats med att få ner familjens alla prylar i cirka sådär hundra lådor och idag går flyttlasset mot kungsholmen. shit pommes. hur fan ska detta gå liksom. men det brukar ju lösa sig bara man inte tänker för mycket, fast det brukar ju sluta med att man gör det ändå. tänker. för mycket. ekerö - you have done me well and wrong. adjö.

det sammanfattar det hela rätt så bra, tyckte jag, och min stol är trasig. segt.

förlorad, älskad och saknad iphone. nu blir det emotajm.

efter mitt senaste inlägg så känner jag att jag lika gärna kan säga hejdå till bloggvärlden och mina få trogna läsare. jag har redan informerat er om everything vital in life. bästa saken jag sett i mitt liv. så hejdå? fast nä. justin chon är för skön, men slår aldri kevjumba tyvärr.

ni vet de där människorna på bussen som lägger handen över stopknappen och väntar på att namnet på deras hållplats ska komma upp innan dom trycker? en sådan kvinnan satt framför mig på bussen idag och jag tänkte, hur kul skulle det va att göra så när man förhoppningsvis sitter bredvid någon som ska av på den hållplatsen och inte trycka? antingen inte så jätte kul men jag är ändå riktigt sugen på att göra det, ba hålla handen över knappen för att jävlas. men nu failar jag lite med pesto-kyckling-pastan jag kirrar till syrran. peace hombres.

du vet. lösningar är lite min grej. jag är bäst på dom. vill du höra min? jag skiteriii. halsen fick ont, huvet med och ögonlocken känns tyngre än någonsin. jag pallante. chillar lite istället. kollar på min man. peace hombres.

hip hop is not just a mirror of what is, it should also be a reflection of what can be. a lot of times folks say I wanna keep it real and I wanna be down, then we're just trapped in what is. the question is, imagine something different.

söndagsdepp. nice helg blev det i alla fall. riktigt fin fredag med pocky från asianmarket på flemminggatan och hårklippning med big D. charmtrollet och frisören blev bästisar, dennis vet hur man snackar med förtiplus mammor.. asianmarket var helt klart höjdpunkten. total lycka. ska bli nya fredagsritualen efter latinlektionen till fem. middag hos josefinan på dalagatan blev det också och reunion med lite birkis flickor igårkväll. söta troll dom där. nu då. här kommer dilemmat. gymet och sen plugg eller fresh prince? decisions decisions..

jag kände att idag, dagen som började åtta trettio med fyra timmars uppsatsskrivning i svenska som är rätt så avgörande för betyget, var en passande dag to oversleep. don't you agree? vaknade ungefär sjutton minuter över sju men ninja som jag är så trollade jag till mig, uppmärksamma gärna att mitt hemgjorda verb trolla inte är det som en magiker gör utan kommer från substantivet ett troll, detta gjorde jag på åtta minuter och hann med bussen. applåder? och juste, jag vet nu varför jag tittade på fresh prince. det är on top of the top top top. alltså bäst. våga inte säga annat för det är bara för kult. ha. ha. ha. peace hombres.

när man går i skola där man nästan ständigt drunknar i studerandet så blir det en aning svårt att slappna av ibland och verkligen greppa faktumet att man inte har så mycket att göra. som nu. vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv, har en gnagande känsla som säger att snart kommer ungefär alla mina lärare på att dem inte gett mig något dunderstort arbete att jobba med så ba kommer allting i knät en dag och det är så tungt så dom spricker och går sönder, massa bananablood... så kan man ju inte tänka. så jag chillar istället med lite fresh prince of bel air och havrefras. varför fresh prince? har ingen som helst aning. det bara blev så. såg ett avsnitt med fina joseful runt 05.30 på lördagsmorgonen och tyckte det var kul, just då. får väll se hur skoj det blir nu när man har sovit normalt. peace hombres.

today, while pensively thinking up my next awesome facebook status over dinner I finally came to the conclusion that I need to get a life.